Sussi Bergström

"Jag älskar det här företaget – jag gör verkligen det. Hela andan är så härlig! Det finns en stolthet och en respekt som är gemensam."

Om Sussi


  • Jobbat på Advania sedan 21:a september 1981

  • Jobbar på Marketing

  • Marknadskoordinator

  • Baserad i Liljeholmen, Stockholm

Hej – hur är läget och hur har dagen varit? 

Tack, bara bra! Jag har tagit mig in till kontoret idag för första gången på länge. Det har ju blivit mycket hemmajobb så det var kul att träffa marknadsgänget ”live”. Vi håller just nu på att få ihop teamet med både ny chef och en liten omorganisering så det kändes viktigt att vara på plats.

 

Hur har din roll sett ut under åren? Du måste ha varit med om mycket! 

Ja, jag började på Nokia Data 1981 som året efter blev Datapoint, vilket alltså är föregångaren till Kerfi som sedan blev nuvarande Advania. Från start var jag på Teknisk service och tog emot felanmälningar från kunder som hade problem med sin hårdvara. Då skrev man lappar för hand med kundinfo och vad felet var och satte upp på en anslagstavla. Serviceteknikerna planerade, efter det geografiska område de tillhörde, dagens jobb. Sedan satte de sig i sina bilar (utrustade med verktygsväskor, lödkolvar, oscilloskop mm) och åkte ut till kund för reparation av datorer och skrivare mm. Det här är ju lååångt före PC:ns tid. Utöver privata kunder hade vi nästan alla kommuner i Sverige och tack vare det servicekontor från Skellefteå i norr till Malmö i söder. Jag satt som ”växel/spindeln” i nätet och fördelade jobben. Och dök det upp något mer fel hos kund ringde jag serviceteknikern och hoppades att han satt i bilen just då. De flesta hade inmonterade Handic-mobiler med en stor fast monterad låda i bakluckan. Man ringde till Televerket (Telia) som kopplade vidare till mobilen. När serviceteknikerna ibland behövde råda med varandra och var i olika ”zoner för täckning” hände det att jag fick låna kollegans (som satt mitt emot) telefon och hålla våra fasta telefoners stora lurar mot varandra så att teknikerna kunde prata - kan du förstå?! Sedan när servicerapporterna kom in var det dags för mig att kolla om de hade avtal eller om det direkt skulle faktureras.

 

Det låter ju så spännande! Hur kom du in på själva marknadsområdet då? 

Hela bolaget gick utbildning i kundfokus där jag råkade hamna i samma grupp som marknadsdirektören, och han la märke till mig på något sätt. Då var vi 100-120 anställda i Sverige så jag kände mig ganska speciell faktiskt när jag blev erbjuden tjänst på marknadsavdelningen. Jag var 20 år och minns att jag knappt vågade hälsa på vår VD i hissen (som dessutom hade hatt), helt annat mot idag.

Det var en klassisk sekreterarroll med protokollskrivning från olika lednings- och säljmöten, fakturakontering, koppla samtal till/från chefen och resten av avdelningen mm. Jag jobbade också med vår utbildningsavdelning och en utvecklingsgrupp med flera personer från olika länder. Det var faktiskt ganska roligt och jag fick möjlighet att träffa många människor.


Men berätta – vad fick du göra mer? 

Datapoint tog fram en egen ”Office Automation-serie” som hette Vista. Den innehöll Vista Mail (ett av de första mejlprogrammen), Vista Word (ordbehandling) och Multiplan (som liknade Excel väldigt mycket.) Vista Guide var menyn för det hela och hade ett banbrytande användargränssnitt då man kunde scrolla bilden/menyn i sidled och på så sätt välja program. Det kunde man inte innan, konstigt va? Säljarna arbetade inte i Vista (det fanns ju sekreterare 😉) så jag åkte med ut till våra kunder tillsammans med säljaren och demonstrerade hur bra Vista-paketet var. -85 flyttade huvudkontoret i Stockholm till Älvsjö där alla centrala funktioner samlades i samma hus: Test & installation, lager, service och så de administrativa delarna förstås med ekonomi, sälj, marknad och ledning. För mig började nu min ”event-karriär” med mycket mässor, konferenser och andra events. Sedan kom 90-talet med lågkonjunkturen och flera stora uppsägningar där många kollegor fick sluta och man flyttade mig från marknad till säljavdelningen. Dessa år var riktigt jobbiga men det vände ju sedan och vi blev fler och fler anställda igen, och jag tog mig tillbaka till marknad.

Ungefär då organiserade vi oss faktiskt liknande idag med olika affärsområden, t.ex. Telefoni som idag är föregångaren till vårt affärsområde Customer Experience. Vi hade också ett område som hette MINX (Multimedia Information Network eXchange) ett bildtelefon/videokonferenssystem, dåtidens Zoom/Skype kan man säga. Ett av prospekten för Minxen var faktiskt Sveriges Dövas Riksförbund. Då Minxen fungerade jättebra för deras ändamål (enda lösningen med bild då) och jag kan lite, lite teckenspråk fick jag även demonstrera denna produkt. I USA hade vi domstolar som i rättssalar kunde förhöra via Minx för att slippa transportera fångar. Även sjukhus använde Minx för läkare som inte kunde vara med på operationer t.ex. Men vi var alldeles för tidiga med denna typ av lösning då den var hiskeligt dyr och ett väldigt dyrt sätt att kommunicera på så den lyfte tyvärr inte och lades ner. En av de roligare produkterna vi haft i vår historia tycker jag. Det här kan nog Stephen Nygren (på Managed Services Provider) som var ansvarig på den tiden prata sig varm om 😉. Även då hade jag hand om MDF (Marketing Development Funds) och fick för t.ex. HP/HPE skicka fysiska bevis till England där allt material med deras logga på, typ jackor, paraplyer mm kontrollerades och godkändes innan vi fick pengarna. Det var liksom inte så digitalt då… Än idag har jag hand om MDF:er fast för många fler partners vilket jag tycker är jättekul!

Jag gjorde även en hel del grafiskt material med allt från offertunderlag med symboler på datorer som man gnuggade på papper (ja, faktiskt), tangentbordslayouter på en av de första Mac-modellerna och fortsatte sedan när PC:n kom att arbeta i Adobe Pagemaker (dåtidens InDesign). I slutet av 90-talet när det blev aktuellt med hem-PC-paket blev det mycket broschyrproduktion. Vi hade en enorm Canonskrivare och beroende på vilken kund/hur många anställda de hade som skulle erbjudas hem-PC kunde det vara flera tusen ex som skulle printas. Det hände att man fick ta nattpasset för att fylla på papper för att hinna få det klart i tid. Det var på den tiden vi faktiskt tjänade pengar på marknadsavdelningen då vi tog betalt för broschyrerna. 

Runt 2004 gick vi samman med Virtus, flyttade till Liljeholmen och bytte namn till Kerfi. Vi hade olika kulturer, det skojades om att de var ”jägarna” (duktiga på nya kunder) och vi var ”bönderna” (fokus på att behålla och förvalta). Vilket ju sitter i än idag! Vi har faktiskt kvar kunder sedan ”The early days”… På det personliga planet i samband med sammanslagningen blev det en stor omställning. Vi hade en sådan stark sammanhållning på Datapoint och känslan var att jag faktiskt kunde ringa vem som helst när som helst. Det blev en stor omställning med så många nya kollegor så det var några tumultår där i början av sammanslagningen. Jag trivdes inte alls och blev i den vevan värvad över till ett eventbolag. Då kände jag att efter ca 25 år kanske det ändå var dags att byta jobb. Saknade Kerfi och flaggade för att jag ville tillbaka igen och efter 3 år, 2009, kom jag tillbaka. Många var kvar och hälsade mig välkommen tillbaka igen – det kändes så rätt, som att komma hem.

2012 var det fortfarande bara jag och Daniel Albertsson på marknadsavdelningen. Vi skulle byta namn och logga och i samband med det blev vi en till på marknad, det skulle ju nu varumärkesbyggas med nya namnet och loggan.

Det var väldigt hysch-hysch om loggan och namnet. Ett internt lanseringsevent skapades i samma anda med svart, vit och silverinramning på alla kontor och när alla var ”samlade” lanserades loggan och namnet på videokonferens. Nu var vi Advania! Jag gillar fortfarande vår färgglada logga väldigt mycket även om den ”ställer till det” tryckmässigt med alla färger när vi t.ex. ska ta fram våra profilprodukter. 

 

Du kan ju verkligen hela Advanias historia och har varit med i princip ända från starten!

Haha, njae det finns fler än jag som varit mycket längre. Göran Gustavsson t.ex. kan med all säkerhet berätta mycket mer historia än jag. Exempelvis hur det var att vara servicetekniker på ett av våra lokalkontor. Och jag vet att flera av de kunder vi har idag har följt både honom och företaget genom åren 😉


Hur kommer det sig att du har stannat i alla dessa år? 

Jag älskar det här företaget – jag gör verkligen det. Hela andan är så härlig. Det är nog bara de två tillfällen när vi i början av 90-talet hade de där stora uppsägningarna och den första tiden när vi gick samman med Virtus, som för mig, varit lite sämre rent personligt. Och slår man ut det på alla dessa år så är det ju inte så lång tid. Idag är vi ju väldigt många människor och jag känner igen den gamla Datapoint-andan i företaget trots att det ändå är ett helt nytt företag – och det gillar jag. Det finns en stolthet och en respekt som är gemensam. Det är vi mot världen haha, värsta klyschan men det känns lite så. Och närmast mig bidrar ju marknadsgänget till att mina arbetsdagar är kul. 


Har du något extra roligt ögonblick du minns? 

Oj, har nog massa historier! Det blev många spännande telefonsamtal från kunder med alla möjliga teorier varför datorn inte fungerade som de ville. En trodde problemet var att hennes nylontrosor var så pass statiska att de kunde störa datorn (som var ett riktigt problem) vilket sedan visade sig vara tunnelbanan som störde ut. Det var en generad tekniker som berättade händelsen i fikarummet.

Sen var det alltid kul att be kunden upprepa och beskriva hur printern lät så att vi kunde hjälpa dem på bästa sätt haha. Det skrattade vi alltid lika gott åt!

Minns även Sveriges största strömavbrott 1983 när halva landet var strömlöst i några timmar. Då satt jag och min kollega (som fortfarande är en av mina bästa vänner) och jobbade med levande ljus. Man hade faktiskt väldigt många arbetsuppgifter där man bara använde papper och penna. Eller när hela företaget för många år sedan åkte till Narvik på kickoff. Kändes så kul att få med precis varenda en på bolaget, även de som av princip aldrig kom/följde med på evenemang. Alla våra kundresor ner till Hannover och Cebitmässan med buss från Stockholm. En helg tillsammans med kunder och partners på den enorma mässan. Och inte att förglömma kvällen i Münchner Halle i oktoberfestens tecken. 

 

Går det att svara på om det har blivit bättre eller sämre? 

Det har blivit bättre tycker jag faktiskt även om jag ibland kan längta tillbaka till ”gamla Datapoint”. Affären är ju bredare, vi är många fler och det finns så mycket kvar som kommer utvecklas framåt, det tycker jag är spännande.

 

Vilka målsättningar har du med livet i stort? 

Oj, jag är ju ingen funderare över lag så vet knappt om jag tänkt så. Om vi säger så här då, jag är ju inte riktigt 25 längre och jag blir gärna kvar här till pensionen. Vi har skaffat en lägenhet i Spanien där jag hoppas på att kunna vara lite mer när tillfällen ges och förhoppningsvis ännu mer efter att jag slutat jobba. Men i stort – må bra, umgås och ta hand om familj och barnbarn. 

 

Hur har denna tid med Corona påverkat dig? 

Förutom att det är hemskt det som händer så har det inte påverkat min vardag så mycket, förutom att jag har jobbat mycket hemma senaste tiden. Vi bor lite större så jag har faktiskt ett eget arbetsrum där jag sitter bra med stor skärm mm. Dessutom är jag inte riktigt ”byggd” för att sitta i kontorslandskap utan hellre i lugn och ro när jag jobbar, så den biten har ju för mig varit ganska bra. Men jag saknar ju förstås att träffa mina kollegor på avdelningen så det händer att jag åker till kontoret ibland.

Lustigt nog tror jag att jag ”träffat” fler människor som är med på mötena än förut – då allt är digitalt. Det blir nästan enklare att träffas när inte platsen avgör eller man behöver ta sig någonstans. Så det har varit lite positivt. 

 

Känner du att du har hamnat rätt med det du idag får göra på jobbet? 

Jag vet inte – det återstår att se.

Jag saknar faktiskt inte eventdelen, den bäbisen har jag släppt. Det jag kan sakna är i så fall mötet med människor som upplever våra event, både kunder, partners och medarbetare. Men deadlines, sena kvällar, ibland hela nätter och helger, det saknar jag inte alls. Men jag minns mitt sista större event med ett leende, Livepodden på Scalateatern. Ett kul och annorlunda event som fick avsluta min roll som ”eventare”. Svårt att svara på om jag hamnat rätt i vad jag gör idag, vet inte riktigt än då vi håller på att sätta rollerna på marknadsavdelningen, men det känns rätt det jag vet just nu.

Jag ser framåt, nu med ny chef, mina härliga kompisar på marknad och vad vi framåt ska åstadkomma. Jag tror det kommer bli skitbra!  

Stockholm, 2020-10-30

💪

Om du letar efter spännande projekt, en bra arbetsmiljö och fantastiska kollegor - kom och gör oss sällskap! Vi strävar efter att vara den bästa arbetsplatsen i landet!

Teamtailor

Karriärsida från Teamtailor

text